Finland släpar efter OECD-länderna när det gäller andelen högskoleutbildade. Regeringen Orpo har i sitt regeringsprogram lovat att vidta åtgärder för att öka andelen unga med högskoleutbildning till närmare 50 procent senast år 2030.
I åldersgruppen 25 till 34 år har endast omkring 40 procent en högskoleutbildning. I jämförelse närmar sig medeltalet bland OECD-länderna 50 procent, där exempelvis Norge och Sverige redan överskrider medeltalet.
Samtidigt går utvecklingen i Finland i motsatt riktning gällande styrningen av resurser.
Vid halvtidsöversynen beslutade regeringen om ytterligare nedskärningar i universitetens basfinansiering. Redan tidigare har flera besparingsåtgärder genomförts, däribland minskat stöd till högskolor, slopandet av vuxenutbildningsstödet och förändringar i bostadsstödet.
Tillväxt behövs
Mika Gabrielsson, professor i marknadsföring och prorektor för utbildning vid Svenska Handelshögskolan, betonar att en ökad basfinansiering till högre utbildning är avgörande för att Finland ska kunna behålla sin konkurrenskraft.
– Riktade nedskärningar mot utbildningsväsendet motverkar målet om att höja andelen högskoleutbildade till 50 procent. Förändringarna i bostads- och studiestödet tvingar många studenter att arbeta vid sidan av studierna, vilket i sin tur förlänger studietiden och försämrar studiernas kvalitet, säger Gabrielsson.
Konsekvenserna märks på lång sikt: färre studenter blir klara i tid samtidigt som de som tar examen riskerar att ha sämre inlärningsresultat. Detta, menar Gabrielsson, påverkar hela landets framtida tillväxtförutsättning.
– För att Finland ska förbli konkurrenskraftigt krävs både tillväxt och ökad produktivitet. Konkurrenskraften är starkt kopplad till en hög andel högskoleutbildade.
Han pekar också på att Finland sedan finanskrisen 2008 inte upplevt någon ekonomisk tillväxt. Produktiviteten har dessutom stagnerat i förhållande till andra OECD-länder, vilket gjort att landet halkat efter i utbildningssatsningar.
– Eftersom finansieringen per elev varit konstant minskande har utbildningsplatserna inte ökat i takt med behoven. Att nu utöka undervisningsgrupperna utan att höja resurserna skulle bara sänka undervisningens kvalitet ytterligare. Därför är en höjning av basfinansieringen helt nödvändig, säger Gabrielsson.
Målet måste vara 60 procent med högre utbildning
För att vända den nedåtgående tillväxtkurvan behövs flera arbetare och ökad produktivitet i Finland.
– Vi har en krympande befolkning och samtidigt en regering som har svårt att ta nödvändiga steg för att attrahera utländsk arbetskraft. Någon större förändring i befolkningsstrukturen är inte heller att vänta inom de närmaste åren, säger Gabrielsson.
Investeringar i forskning och utveckling är också ett måste för att uppnå tillväxt. Enligt Gabrielsson krävs ett ökat fokus på utbildning inom teknologi och handel för att driva upp produktiviteten.
– Om Finland siktar på att nå målet på 50 procent högskoleutbildade år 2030, bör vi komma ihåg att andra länder också rör sig framåt. Ska vi ligga i framkant behöver vi snarare sikta på 60 procent.
Finland har för tillfället en stor mängd arbetslösa med högskoleutbildning. Behovet av utbildad arbetskraft varierar ändå stort mellan olika sektorer.
– Det är sant att många akademiker för tillfället är arbetslösa, men samtidigt ser vi en tydlig brist inom vissa områden, särskilt inom marknadsföring, bokföring och finans. Det är ett glapp där tekniska företag utvecklar produkter men saknar kunskap om hur de ska nå ut på marknaden med sin produkt. Det leder till att vi inte får tillväxt eller ökad produktivitet, säger Gabrielsson.
”Vi måste skapa rätt sorts incitament”
Han lyfter fram att lösningen ligger i en bredare satsning på både affärskunskap och teknisk kompetens samt ett skifte i tankesätt.
– Det finns två vägar framåt. Antingen fortsätter vi på samma spår, eller så förändrar vi hela vårt sätt att tänka. Just nu är nästan alla institutioner teknikdrivna men affärskompetensen saknas. Det räcker inte längre med bara teknisk utbildning.
Även yrkesutbildningen lyfts fram som en viktig del i lösningen.
– Det är inte ett antingen eller. Vi behöver satsningar på båda nivåerna. Innovation och produktivitet sker till stor del på de högre utbildningsnivåerna och vi behöver också fler doktorer ute i näringslivet. Det är avgörande för framtiden, konstaterar Gabrielsson.
Engelska program lockar utlänningar
De senaste åren har invandringen till Finland, särskilt från Asien, varit rekordhög. Samtidigt har många av de nyanlända haft en utbildningsnivå som inte motsvarat företagens ökade behov av specialiserad kompetens.
– Invandring kan fungera som en lösning på bristen på arbetskraft. Vi behöver dock invandring av redan utbildade personer, eller sådana som kan utbildas här. Det handlar om att skapa rätt sorts incitament för att locka hit dem, säger Gabrielsson.
Ett sätt att möta detta behov är att satsa på fler engelskspråkiga kandidatprogram i Finland. Många universitet har redan börjat med det.
– Genom att erbjuda engelska kandidatprogram kan vi locka unga människor från utlandet. Målet är att de ska fortsätta till magister- och till och med doktorandnivå här i Finland. På så sätt får vi välutbildad arbetskraft som också kan bidra till samhället ur ett demografiskt perspektiv.
Nyckeln till att invandringen ska fungera ligger i språkkunskaper.
– Det är svårt att få arbete i Finland om du inte kan finska eller svenska. På Hanken har vi engelska program där studenterna får välja att studera antingen finska eller svenska i sina obligatoriska språkstudier.
Språkstudierna ger studenterna möjlighet att integreras och i förlängningen kunna ansöka om medborgarskap i Finland.
Satsa på universitetsstäderna
Samtidigt väcks frågan om var satsningarna ska göras, särskilt i en tid då den demografiska utvecklingen skapar stora regionala skillnader.
– Det är en vacker tanke att hela Finland ska vara befolkat, men i praktiken ser vi redan hur människor flyttar från landsbygden till huvudstadsregionen. Det är där befolkningstillväxten sker, säger Gabrielsson.
– Om både lärare och studenter pendlar till mindre orters universitet men i praktiken bor i Helsingfors, bidrar det inte till lokal tillväxt eller produktivitet. Vi borde istället satsa mer på starka universitetsstäder inom huvudstadsregionen och andra växande städer där det finns förutsättningar för verklig utveckling.