
Våga vara kärringen som går mot strömmen och stanna hemma!
Våren är här, solen tittar fram och terassäsongen knackar på dörren. Helt fantastiskt, eller hur?
Det här är en opinionstext och representerar skribentens egna åsikter.
Vackert väder och sol är något vi verkligen inte ser så ofta i Finland. Vi är vana vid en grådaskig himmel täckt av tungsinta moln och mörker som lägger sig som ett tyngdtäcke över landet. Genast när de första solstrålarna värmer gatorna tränger sig finländarna i de enstaka solplättarna som pryder marken, för att undvika skuggan och kylan. Helt förståeligt efter flera månader med mindre än sex timmars dagsljus. Borde vi inte vara överlyckliga när solen äntligen kikar fram och vi går mot ljusare och varmare tider? Jo, förstås. Men det verkar som att ingen pratar om vad som kommer på köpet med solen, värmen och våren: den olidliga pressen att måsta gå ut och hitta på något roligt så fort det är fint väder.
Ibland vill man bara ligga inomhus på soffan, trycka i sig en chipspåse och sträckkolla serier. Men ve och fasa om det är fint väder ute och man väljer att ligga hemma och ruttna. Hur vågar du?!
Missförstå mig inte. Jag älskar att hitta på roliga saker och vistas utomhus då det är varmt och skönt. Men ibland vill och orkar man bara inte gå ut. Jag har några gånger valt att stanna inne hela dagen, trots att det varit strålande sol ute. Men ändå har jag inte kunnat njuta av det till hundra procent, fast det är exakt det jag vill göra. Det känns på något sätt olagligt, som att jag gör något fel. Varje gång har jag fyllts av skuldkänslor. Men varför är det så?
”Ve och fasa om det är fint väder ute och man väljer att ligga hemma och ruttna”
Skuldkänslor handlar i grund och botten om att uppmärksamma sig själv om man gjort något som går emot sina värderingar. Känslan är en varningsklocka samtidigt som den är en vägvisare som vill leda oss i rätt riktning igen. Det knepiga med skuldkänslor är att de kan uppstå fast man inte gjort något som strider mot ens moral. Jag går ju inte emot mina värderingar om jag stannar hemma istället för att gå ut när det är fint väder? Men ändå känner jag skuldkänslor.
Jag tror starkt på att det beror på att det är så ingrott i oss finländare att ta vara på det fina vädret när det för en gångs skull erbjuds. Man vet inte när solen skiner nästa gång. Kanske är det imorgon, kanske är det om två månader. Vem vet?
Jag tycker att det är bra att vara kärringen som går mot strömmen och stannar hemma i soffan när man vill, oberoende av väder. Man behöver inte alltid göra det som förväntas av en och det finns absolut ingen orsak att känna skuldkänslor om man blir hemma. Man gör som man vill och det är huvudsaken. Fler fina och soliga dagar kommer nog, don’t you worry.