Salmes trädgårdsparadis – ”Jag har vuxit hit med mina rötter’’

Salme Lindströms trädgård är som en sagovärld. Trots att det är tidigt i maj och vissa nätter ännu är på köldgrader, blommar scillor och andra blommor i ett färggrant hav. I mitten av havet står en mörkröd pion. Lindström köpte den som liten flicka tillsammans med sin mamma och håller den väldigt kär.

Kolonilotten har Lindström haft i 45 år. Hon hittade den via sin dotter som upptäckte stället av en slump och i dag berättar trädgården hennes livshistoria. Trädgården är fylld med växter från olika tidsperioder från hennes liv och de påminner henne om goda minnen. Äppelträdet som ger frukt på sensommaren bär en historia som Lindström minns med glädje. Hon köpte den tillsammans med sin dotter som då var gravid.

– Det ösregnade och vi visste inte ifall busschauffören skulle släppa in två dyblöta kvinnor med ett äppelträd i famnen, skrattar Salme Lindström och ser på trädet.

Det handgjorda staketet tillsammans med en sympatisk träbro skapar en helhet som påminner om Mumindalen. Bron förenar trädgårdslandet med en gräsmatta, där Lindströms gamla hund Colette brukade vila.

En oas av grönska

Trädgårdsparadiset befinner sig bara 30 minuter från Helsingfors stadskärna. Koloniområdet omges av ett populärt friluftsområde och bostadshus, men ändå har den lyckats hålla sig dold för många som bor i närområdet. 

– Det känns som att jag kommer in i en annan värld, då jag kommer hit. Nog är det en kontrast att komma hit till en oas av grönska. Vi kallar det här för vårt paradis.

Intresset för trädgårdsarbete har följt Salme Lindström sedan barndomen. Hennes pappa var lärare på en lantbruksskola och familjen bodde några år i en herrgård där grönskan var en självklar del av vardagen. Som liten flicka hjälpte hon till i trädgården – rensade blomrabatter, vattnade och lärde sig växternas namn.

”Vi kallar det här för vårt paradis”

Lindström odlar mest blommor nuförtiden, men visar stolt upp sin sparris och hennes olika bärbuskar. Hennes man brukade tycka att blommorna inte ska ta upp allt för mycket plats, eftersom man inte kan äta dem och de vissnar. När han senare såg hur vackert det är med torkade blommor blev han övertygad. 

I trädgården finns det sysslor året om

Då Helsingfors täcks med snö, håller trädgården kvar sin sagolika atmosfär. Lindström kommer året runt till trädgården tillsammans med sin väninna. Lindström matar fåglarna medan väninnan tar hand om snöarbete. 

Arbetet fördelas olika mellan olika årstider, men det gäller att lyssna på naturen. På vintern är det huvudsakligen planeringsarbete som gäller. När våren kommer blir det aktuellt att förbereda jorden, plantera och lägga buskarna i skick då de har varit under skyddsnät. 

– Man får en relation till sina växter. På våren minns man inte alltid vad man planterade, så man får se vem som dyker upp och blommar på sena våren. 

Ingen dag är den andra lik i Salme Lindströms trädgård. Här blir aldrig någonting helt färdigt, och det är precis så hon vill ha det. Det finns alltid något att plantera, rensa eller vattna. Men mitt i allt arbete finns ett lugn som inte hittas i Helsingfors stadsmiljö. Här kan tankarna vandra medan händerna arbetar med jorden. 

– Belöningen är stunden efter allt hårt arbete. När man gjort sitt, satt sig ner och bara lyssnar på fåglarna, vinden och stillheten. Det är då man märker hur bra man mår, säger hon och ser ut över sitt kolonilott.

Trädgården har blivit mer än ett fritidsintresse för Lindström, det har blivit hennes livsstil. Varje gång hon kommer till sin trädgård upplever hon minnen både via färger och dofter. Här lever pionen från hennes barndom tillsammans med äppelträdet som påminner om hennes dotter och blommorna som torkas – även om de inte går att äta. 

– Den här platsen ger mitt liv innehåll. Man börjar genast må bättre när man är här, så det är ju bevisat. 

Kanske det är just därför hon trivs så bra här, oavsett årstid. För i en skyndsam värld, är det här en plats där allt får ta den tid det behöver. Där arbetet aldrig tar slut, men alltid belönar.