Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu arresterades 19 mars och anklagades för korruption och för att inte ha skött sitt arbete. Men av analytikerna ses det här som politiskt motiverat eftersom İmamoğlu representerar Turkiets största oppositionsparti Republikanska Folkpartiet CHP och är den främsta utmanaren till Turkiets nuvarande president Recep Tayyip Erdoğan i nästa presidentval.
Det här har resulterat i omfattande demonstrationer runtom i Turkiet. Demonstranterna kräver att İmamoğlu släpps och tillåts ställa upp i presidentvalet. Demonstrationerna har mestadels letts av universitetsstuderanden, oppositionspartiet och vanliga medborgare som upplever att deras politiska vilja har blivit förtryckt. Det här är de största protesterna i landet på ett decennium.
Ungas deltagande en överraskning
Att studenter så aktivt tagit ställning och varit villiga att demonstrera var oväntat då det funnits en uppfattning om att den unga generationen blivit politiskt tyglade på grund av den strikta regimen. Så här beskriver Utrikespolitiska institutets äldre forskare Toni Alaranta situationen. Han menar att de har blivit avrådda från att delta politiskt och framför allt demonstrera.
Den politiska inaktiviteten tros bero på oroligheterna i Turkiet 2013, som ledde till att civilsamhället och majoriteten av universiteten sattes under stor press. Regimen försökte då begränsa universitetens autonomi och i dagens Turkiet är universiteten starkt styrda av staten.
Alaranta menar att demonstrationerna bara delvis handlar om gripandet av borgmästaren. Det handlar också om att unga människor känner sig kvävda i det nuvarande Turkiet och att de tycker att regeringen blivit för auktoritär och konservativ. Många ser ingen framtid i Turkiet och väljer därför också att lämna landet.
Elif studerar media på ett universitet i Istanbul. För tillfället är hon på utbyte i Tjeckien. Trots det är hon insatt i vad som händer i hemlandet och hon känner sig oroad över sin framtid i Turkiet.
Hon säger att hon upplever situationen som jobbig men att hon samtidigt är stolt över alla unga som vågar kämpa för friheten och demokratin.
– Polisen bär kameror på sig så även om man inte blir gripen under en demonstration kan polisen hitta dig och gripa dig till och med i ditt eget hem, säger Elif och poängterar att det inte är riskfritt att delta i demonstrationer.
Hon säger att studenters motstånd mot regimen pågått länge och att det på universitetet hon går på finns många studenter som är engagerade i protesterna. Även flera lärare står på elevernas sida och ser till så de kan ordna demonstrationer på skolan.
Elif heter egentligen någonting annat. Hon medverkar anonymt i artikeln på grund av ämnets känslighet.
Demonstranternas skador döljs för att skydda polisen
Alaranta berättar om hur många har fängslats efter de här demonstrationerna.
– Det har rapporterats om grov misshandel av polisen, också gentemot studenter. Det har till och med rapporterats om tortyr. Det här visar hur illa situationen har blivit, säger Alaranta.
De annars fredliga protesterna har blivit våldsamma då polisen försökt stoppa demonstranterna med tårgas och gummikulor. Över 300 studenter har gripits.
– Polisen har slagit demonstranter med batonger och mina kompisar har måstat täcka sina ansikten då polisen använt pepparsprej, säger Elif.
Enligt Elif har de som protesterar varit fredliga och att våldsamheterna beror på polisens agerande.
– Det första som händer när demonstranter gripits är att de förs till sjukhuset för att se till de skador de fått under protesterna skrivs ner som tidigare skador så att man inte ska kunna stämma polisen, berättar Elif.
Hon berättar att en del av protesterna har gått ut på att under en dag i veckan inte köpa någonting för att på det sättet undvika att understödja företag som är kopplade till regeringen.
Att så här tidigt i livet ta så stora risker som studenterna är villiga ta menar Alaranta att visar hur mycket de har att förlora om de inte gör det.
– Unga människor anser att de måste agera nu för annars kommer det inte mera finnas några fria val i Turkiet, säger Alaranta.
Varför ska unga i Finland bry sig om det som händer i Turkiet?
Alaranta menar att det är viktigt att följa det som händer i Turkiet eftersom vi i dag ser starka nationalistiska och populistiska rörelser som får makten runt om i världen, till och med i vissa länder i Europa. Han menar att det här är ett bra exempel på vad som kan hända när de statliga institutionerna urholkas – institut som universitet förlorar sin autonomi och man slutar med demokratiska processer.
– Men framför allt demonstrera att man inte ska ta de rättigheter vi har för givet. Till exempel fria val och deltagande demokrati i västvärlden för det här kan hända i princip varsomhelst om man låter sådana här rörelser få makt, säger Alaranta.